el1ns.blogg.se

VÅR VÄG<3

Den 24/12-05 tog jag chansen efter att jag sett dig på "mina besökare" flera ggr under den veckan, jag tänkte att nu måste jag skriva något, det var ju ändå julafton! Efter det inlägget öste det på. Jag tänkte knappt på annat än att sitta vid datorn och se om du var inne och hade skrivit något till mig. Msn tog över, jag var nog inloggad dygnet runt bara för att inte missa dig. Vi pratade varje dag och jag älskade det, du fick mig att le redan då! Vi bestämde att om vi skulle ses på nyår så skulle vi ge varandra en "nyårskyss", bara sådär. Tyvärr så sågs vi inte då.
Jannike & Daniel bestämde att vi skulle träffas så dom bjöd hem dig till mig när dom skulle vara med mig också. Du & Sean kom, jag sa typ ingenting? Haha. Efter det visste jag vad jag ville! Vi pratade i telefon varje dag, långa samtal var det. Vi berättade allt om oss själva. När det sen var dags för min 18års dag skulle du komma på festen:) Jag tror inte jag tänkte på så mycket annat, det var bara du! Vi pratade på msn, i telefon och skickade massa sms varje dag tills dess. När du kom in genom dörren så pirra det i hela mig, jag visste inte om jag skulle ge dig en kram eller inte? Men du var snabb på att ge mig en, världens mysigaste kram<3 När festen pågått ett tag och jag vågade mer frågade jag dig om jag kunde få min nyårskyss nu? Jag hann knappt fråga klart innan du kysste mig, det bästa ögonblicket<3
Efter den så var vi med varandra resten av kvällen. Jag vet att det inte kunde vart bättre! Direkt när vi kom hem så ringde vi varandra och prata och sen fortsatte vi bara. Vi träffades så ofta vi kunde efter det, jag var på dina hemmamatcher och vi satt och mös till Ajs matcher, hur underbart som helst.
På alla hjärtans dag skulle jag komma hem till dig för första gången, jag var så nervös! Dina föräldrar stog utanför när vi kom från bussen där du mött mig, jag vågade knappt titta på dom. Din pappa sa; nemen är det innebandyproffset som kommer? Haha, så söt!
Sen var det dags för festen i folkets hus som du övertalade mig att gå på så slog det allt! Vi myste hela kvällen i princip, jag visade dig för alla mina vänner och du gjorde detsamma. Folk ropa; Chippens brud, kom! Haha. Du skällde ut mig när jag kom hem från folkets för att jag åkt bil med någon jag inte kände hem, du var jättearg! Men jag förklarade allt för dig och då lugna du ner dig lite.
Dagen efter, den 18 februari 2006, hade du match igen, efter matchen skulle du på middag hos Kjelle och jag skulle äta med Jannike och Danne. Efter middagen kom du direkt hem till Jannike där vi skulle se på melodifestivalen med dom:) Vi låg o mös i soffan till hela programmet. När det var slut tog vi en promenad hem till mig, du tog min hand direkt utanför dörren och släppte den inte förrän vi var hemma<3 Vi gick upp på mitt rum, la oss i sängen, satte på musik och bara låg o prata. Vi höll om varandra hela tiden. Och sen hände det finaste<33
När vi vaknade dagen efter så var allt lika underbart som innan, men nu var du och jag ETT<3

Idag har det gått precis ett år sen dess, jag kan knappt förstå det. Vi har verkligen haft ett otroligt år, grymt mycket skratt men också många tårar. Vi har gått igenom en hel del som andra inte gör på flera år.

I somras t ex, när jag förlorade min farmor! Mamma berättade det för dig när du skulle gå till skolan, när jag sen vaknade och jag fick höra det vände jag direkt tillbaka till sängen. Efter en stunds tänkande tog jag telefonen och ringde dig, självklart så ställde du upp! Vi pratade en längre stund, eller ja du fick väl mest höra på mitt snyft. Men du lyssnade, precis som alla andra gånger det varit något. Det måste vara det viktigaste man kan ha, trygghet! 
Något av de bättre stunderna är nog hela sommaren 2006, vi hann med så mycket. Min systers 25års fest exempelvis,du och jag släppte loss bland alla andra, hur många 18/17åringar ställer sig och buggar bland 30tals grannar? Du är en person som bjuder på sig själv till 110 procent. Du lyser upp varenda människa i din närhets tillvaro. Och Tildas dop, vi hade varit tillsammans i 4-5 månader och DIN syster valde mig att hälla vattnet i dopfunten, tillsammans med Malin. Det är en så fin sak! Din familj släppte verkligen in mig med öppen famn! Hur underbara människor som helst<3
Värst av allt var nog mötet med just Camilla första gången. Men redan då så välkomna hon mig också med öppna armar, jag tror inte en människa kan känna sig mer välkommen.
Nu idag är det som att jag och din syster har känt varandra hur länge som helst, jag tror inte det är många som umgås som vi gör. Samma sak med Marie, vi har många ensammastunder då vi bara sitter och pratar om allt mellan himmel och jord. Jag avgudar din familj, precis som dig!
Min familj då, jag kan inte prata för dig men jag vet att möta min bror var himla jobbigt för dig, du ville knappt. Inte så konstigt med tanke på vad jag berättat för dig, att han aldrig tyckt om att jag haft pojkvän eller velat ha någon vidare kontakt med dessa. Men ni fann varann direkt! Sånt är verkligen viktigt! Och att vi båda älskar varandras familjer är ett måste.
Ja, jag skulle kunna skriva 13 sidor till men jag ska inte göra det. Haha. Det jag ville få ut av det här är att det här året, 18/2-06 till 18/2-07 har varit mitt lyckligaste, trots motgångarna. När jag är med dig, dag som natt, vinter som vår, så har jag solens varmaste strålar på mig! Jag brinner verkligen, av kärleken som finns!
Jag vet att jag absolut inte är världens lättaste person att leva med, jag har ett himla humör. Men ändå har du alla gånger bara nongalerat mig och gjort något annat, istället för att bara gå din väg! Sen säger du bara; jag orkar Elin, för att jag älskar dig så mycket! Det jobbiga är att jag inte alls är likadan, dom få gånger du är arg, sur, irreterad eller bara allmänt trött på allting så blir jag lika sur som dig och gör saken värre. Förlåt mig för det, jag skäms så. 
I ett förhållande gäller det att man matchar varandra och det gör vi verkligen.