Jag vill inte

Jag mår helkonstigt, helt plötsligt kommer det bara sådär.. Jag har fortfarande samma smärtor i benet men jag känner mig nertyngd på något vis. Fast egentligen vet jag nog vad det beror på! Jag tror det är därför jag får ångesten varje söndag och därför jag känner mig deprimerad så ofta; jag orkar inte med jobbsituationen..

Det tar så mycket mer på krafterna än någon kan räkna ut att jobba en "man" kort (i stort sett) varje jävla dag. Jag tycker så jävla synd om barnen och skäms inför föräldrarna! Hade jag haft mitt barn på avdelningen hade jag sagt upp platsen direkt. Så jävla illa är det. Jag vill inte forstätta jobba när det är såhär. Jag orkar inte med det här..

Jag vill inte.

Jag är så glad dem dagar det verkligen funkar, jag älskar verkligen barn o att få jobba med dem är underbart! Men jag klarar inte av pressen från att du är hemma varannan/varje dag. DET FUNKAR LIXOM INTE! Om det bara var lite lättare att få jobb så skulle jag slutat för länge sen..

Kommentarer
Postat av: Tess

vad jobbigt det låter gumman


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback